Loading...
Fyrtioåtta landslag. Tolv grupper. Fem kontinenter. VM 2026 samlar fler lag än något tidigare fotbollsmästerskap, och för första gången inkluderas nationer som aldrig förut satt fot på en VM-plan – Kap Verde, Curaçao, Haiti. Frågan jag ställer mig varje gång listan utökas: gör det turneringen bättre eller bara större? Svaret beror på vem man frågar. Men oavsett perspektiv kvarstår uppgiften att bedöma alla deltagare – och det är exakt vad den här sidan gör.
Min genomgång delar in VM 2026 lag i tre kategorier. Favoriterna – de lag som har realistiska chanser att vinna hela turneringen. Mellanskiktet – farliga utmanare som kan nå kvartsfinal eller semifinal men som saknar den sista pusselbiten. Och underdogs – lag som gör turneringen rikare men vars mål är att ta sig vidare från gruppspelet. I slutet samlar jag allt i min power ranking – topp 15 med betyg på en tioballig skala.
En sak till innan vi börjar. Den här bedömningen inkluderar alla 48 bekräftade deltagare efter att UEFA:s playoff och de interkontinentala matcherna avgjordes den 31 mars 2026. Samtliga grupper är nu fulla – med det möjliga undantaget för Irans deltagande i Grupp G, som fortfarande omgärdas av osäkerhet.
Favoriterna – lagen som jagar guldet
Varje VM har en handfull lag som alla räknar med i semifinalerna. Det som varierar är vilka av dem som faktiskt levererar. I Qatar 2022 nådde Kroatien semifinalen – ett lag som de flesta hade utanför sin topp sex. Marocko likaså. Men i toppen håller sig samma namn turnering efter turnering, och 2026 är inget undantag.
Frankrike har den bredaste truppen i turneringens historia. Det är inte överdrift – det är en observation som backas av data. Fransmännen kan ställa tre separata startelvor som alla hör till topp 15 i världen. Kylian Mbappé i anfall, Aurélien Tchouaméni och Eduardo Camavinga på mittfältet, William Saliba och Dayot Upamecano i försvaret – det är bara första valet. På bänken sitter Ousmane Dembélé, Marcus Thuram, Randal Kolo Muani, Christopher Nkunku. Truppdjupet gör Frankrike unikt rustade för en turnering med potentiellt sju matcher. Deras svaghet? Interna konflikter. Frankrike har en lång tradition av garderobsproblem i stora turneringar – EM 2008, VM 2010, EM 2016 – och frågan om Deschamps framtid som förbundskapten skapar osäkerhet. Betyg: 9 av 10.
Brasilien anländer med en förväntansbörda som inget annat lag i turneringen bär. 24 år utan VM-titel – den längsta torkan i nationens fotbollshistoria. Vinicius Jr har tagit steget till absolut världsklass i Real Madrid, och Rodrygo kompletterar med en spelförståelse som gör Brasiliens anfall svårt att neutralisera. Endrick, vid bara 19 år, ger den typ av oförutsägbarhet som öppnar försvarslinjer. Dorival Júnior har gett laget en taktisk struktur som saknats, med ett pressspel som påminner om Europas bästa klubblag. Problemet är försvaret – Marquinhos är 32 och har tappat den explosivitet som krävs mot snabba motanfall, och positionen bredvid honom har inte stabiliserats. Brasilien gör mål, men de släpper också in mål, och i VM-slutspel förlåter defensiva misstag aldrig. Min detaljerade analys av Brasilien går djupare. Betyg: 8 av 10.
Argentina försvarar titeln med Lionel Messi i truppen – sannolikt för sista gången. Det emotionella draget i den berättelsen är enormt, men jag försöker se förbi det. Scalonis lag har faktiskt blivit starkare sedan Qatar. Enzo Fernández har vuxit till en av världens bästa mittfältare. Julián Álvarez bär anfallsspelet allt mer. Alexis Mac Allister ger balans. Cristian Romero och Lisandro Martínez bildar ett centralförsvar som kombinerar aggressivitet med positionell intelligens. Problemet är Messis fysik vid 38 – han kan inte spela varje match i full intensitet, och Scaloni behöver hitta ett system som fungerar både med och utan honom. Det är en taktisk utmaning som inget annat lag i turneringen delar. Betyg: 8 av 10.
Spanien kommer som regerande Europamästare, och truppen har den typ av ungdomlig energi som bär mästerskap. Lamine Yamal vid 18 har redan mer mästerskapserfarenhet än de flesta 25-åringar – hans EM-insats var remarkabel. Pedri kontrollerar tempo. Nico Williams ger bredd och fart på kanterna. Rodri – nyckelfrågan – ger den defensiva plattform som hela spelidén vilar på. Om Rodri spelar är Spanien det mest kompletta laget i turneringen. Utan honom saknas den struktur som förvandlar bollinnehav till kontroll. Luis de la Fuentes taktiska flexibilitet – förmågan att byta mellan 4-3-3 och 4-2-3-1 mitt under matcher – ger Spanien en adaptiv kapacitet som saknas hos de flesta konkurrenter. Betyg: 9 av 10.
England under sin nye förbundskapten har den generation som kallas ”golden generation 2.0” – Jude Bellingham, Bukayo Saka, Phil Foden, Cole Palmer, Declan Rice. Den individuella kvaliteten är obestridlig. Problemet är kollektivt: England har aldrig fått sina bästa spelare att fungera som en enhet i avgörande mästerskapsmatcher. EM-finalen 2024, EM-finalen 2021, VM-semifinalen 2018 – alltid nära, aldrig framme. Frågan inför 2026 är om en ny tränare kan bryta det mönstret. Grupp L med Kroatien, Panama och Ghana borde vara hanterbar, men England har en tendens att göra saker svårare än nödvändigt. Betyg: 7 av 10.
Tyskland genomgick en renässans under hemma-EM 2024, där Julian Nagelsmanns taktiska ramverk gav laget en identitet som saknats sedan VM-segern 2014. Florian Wirtz och Jamal Musiala bildar den mest kreativa offensiva duon i turneringen, och Antonio Rüdiger ger defensiv auktoritet. Frågan är om hemma-EM-euforin kan översättas till prestation utomlands, utan den tyska publikens stöd. Grupp E ser hanterbar ut, men VM har en tendens att straffa lag som underskattar gruppspelet – Tysklands egna utgång ur gruppspelet i Qatar 2022 är det främsta exemplet. Betyg: 7 av 10.
Mellanskiktet – farliga utmanare
Det finns en grupp lag i varje VM som ingen vill möta i en kvartsfinal. De är för starka för att vara underdogs, för inkonsekventa för att vara favoriter, och tillräckligt farliga för att förstöra varje prognos. VM 2026 har ovanligt många av dem.
Portugal befinner sig i en fascinerande övergångsfas. Cristiano Ronaldo, 41 år gammal, spelar fortfarande i saudisk liga och har antytt att han vill vara med i VM-truppen. Om han inkluderas – och det är inte självklart – förändras lagets dynamik fundamentalt. Utan Ronaldo har Portugal en ung, snabb trupp med Rafael Leão, Bernardo Silva, Bruno Fernandes och Diogo Jota som bär offensiven. Med Ronaldo måste tränaren hantera förväntningarna på en levande legend som fysiskt inte längre kan pressa högt eller löpa i djupled. Min bedömning: Portugal är starkare utan Ronaldo i startelvorna, men Ronaldos närvaro i truppen – som option och mentor – har ett emotionellt värde som inte bör underskattas. Grupp K med Colombia och Uzbekistan kräver seriositet. Betyg: 7 av 10.
Nederländerna har producerat talang i decennier utan att vinna ett VM – de är fotbollens mest framgångsrika lag som aldrig nått den yttersta toppen. Truppen 2026 inkluderar Virgil van Dijk i försvaret (om han fortfarande är aktiv), Frenkie de Jong och Ryan Gravenberch på mittfältet, och Cody Gakpo i anfall. Djupet finns – Xavi Simons, Micky van de Ven, Jeremie Frimpong – men frågan är om Oranje kan hantera pressen i slutspel. Grupp F med Japan, Tunisien och Sverige kräver respekt. Nederländerna är favorit att toppa gruppen men inte immuna mot nederlag. Betyg: 6 av 10.
Marocko byggde sin semifinalplats i Qatar 2022 på en defensiv organisation som hörde till de bästa i VM-historien. Noll insläppta mål i de fyra matcherna före semifinalen. Walid Regragui har inte förändrat den grundläggande filosofin: kompakt försvar, snabba omställningar, maximalt engagemang. Truppen har förnyats delvis – Achraf Hakimi och Hakim Ziyech är fortfarande centrala, men en ny generation har klivit fram. Grupp C med Brasilien, Skottland och Haiti ger Marocko chansen att bevisa att Qatar inte var en engångsföreteelse. Jag tror att det inte var det. Betyg: 7 av 10.
Colombia har tyst byggt ett av Sydamerikas starkaste lag. Luis Díaz i Liverpool har haft sin bästa säsong, med 18 ligamål och en spelglädje som smittar hela laget. James Rodríguez, trots sin ålder, fortsätter att leverera i landslagströjan – hans förmåga att slå avgörande passningar i trånga utrymmen är unik. Defensiven med Yerry Mina och Davinson Sánchez ger fysisk närvaro. Colombia nådde Copa América-finalen 2024 och har den typ av turneringsmomentum som ofta bär lag längre än förväntningarna. Grupp K med Portugal och Uzbekistan ger dem en realistisk väg till slutspelet. Betyg: 6 av 10.
Norge gör sitt första stora mästerskap sedan EM 1998 – en väntan på 28 år som avslutas med Erling Haalands närvaro. Haaland är den enskilt mest dominanta anfallaren i turneringen, med en målfrekvens som överstiger alla andra kandidater. Men Norge är ett lag som i stor utsträckning beror på en spelare, och historien visar att sådana lag sällan går långt i VM. Martin Ødegaard ger kreativitet, men mittfältet bakom honom saknar det djup som krävs mot topplag. Grupp I med Frankrike och Senegal är brutal – Norge behöver troligen slå Senegal och ta poäng av Frankrike för att avancera. Betyg: 5 av 10.
Kroatien med Luka Modrić – möjligen 40 år gammal vid turneringsstart – representerar slutet på en era. Finalisterna från 2018, bronsmedaljörerna från 2022 – Kroatien har överträffat förväntningarna i två raka mästerskap. Men åldersstrukturen oroar: Modrić, Ivan Perišić och Marcelo Brozović är alla på fel sida av 30. Den nya generationen med Gvardiol och Šutalo ger defensiv kvalitet, men offensiven saknar den gnista som Modrić i sitt bästa tillförde. Grupp L med England, Panama och Ghana ger Kroatien en chans, men jag tror att det här VM:et markerar slutet på den kroatiska guldåldern. Betyg: 5 av 10.
Uruguay spelar alltid över sin vikt i VM. Med en befolkning på 3,5 miljoner – mindre än Stockholms län – producerar de konsekvent lag som kan utmana världens bästa. Darwin Núñez, Federico Valverde och Ronald Araújo bildar ryggraden i ett lag som kombinerar sydamerikansk tuffhet med europeisk taktisk disciplin. Grupp H med Spanien, Saudiarabien och Kap Verde gör andraplatsen realistisk, och Uruguay i ett slutspel ska aldrig underskattas. Betyg: 6 av 10.
USA som värdnation har den mest uppenbara fördelen av alla lag i turneringen: hemmaplan i elva av sexton arenor. Christian Pulisic, Weston McKennie och Gio Reyna ger offensiv kvalitet, och den amerikanska fotbollens utveckling under de senaste tio åren har varit remarkabel. Men USA saknar fortfarande den defensiva pålitligheten och turneringsmentaliteten som krävs för att gå hela vägen. Grupp D med Paraguay, Australien och Turkiet ser hanterbar ut, och jag förväntar mig att USA når slutspelet. Kvartsfinal vore en framgång. Semifinal vore sensationellt. Betyg: 5 av 10.
Senegal, Belgien och Schweiz kompletterar mellanskiktet. Senegal har en djup trupp med spelare i Europas toppligor och en laganda som få kan matcha – Sadio Mané må ha lämnat den europeiska toppfotbollen, men en ny generation med Ismaïla Sarr, Iliman Ndiaye och Krépin Diatta har tagit vid. Aliou Cissé bygger vidare på den afrikanska mästarstrukturen från 2022, och Senegal hör till de lag som kan nå kvartsfinal utan att någon höjer på ögonbrynen. Betyg: 5 av 10.
Belgien står inför sitt sista VM med den gyllene generationen. Kevin De Bruyne, Thibaut Courtois och Romelu Lukaku har alla passerat 30, och den intensitet som definierade dem under perioden 2018-2022 har mattats. Men kvaliteten finns fortfarande – De Bruyne kan fortfarande avgöra matcher med en enda passning, och Courtois i mål ger en trygghet som få andra målvakter erbjuder. Frågan är om de yngre spelarna – Jérémy Doku, Amadou Onana, Arthur Theate – kan bära laget genom en turnering. Grupp G med Iran (eller ersättare), Nya Zeeland och Egypten ser hanterbar ut, men Belgien i VM har en tendens att leverera besvikelser just när förväntningarna är rimliga. Betyg: 5 av 10.
Schweiz under Murat Yakin har blivit ett av Europas mest svårslagna lag. Granit Xhaka ger mittfältet auktoritet och tempo, Manuel Akanji stabiliserar försvaret, och systemet med tre backar ger taktisk flexibilitet. Schweiz når sällan rubriker men når alltid slutspelet – de har gått vidare från gruppspelet i de tre senaste mästerskapen. I Grupp B med Kanada, Qatar och Bosnien och Hercegovina är Schweiz klara favoriter, och en plats i 32-delsfinalerna borde vara säkrad redan efter två matcher. Betyg: 5 av 10.
Underdogs och debutanter
Kap Verde har 600 000 invånare. Curaçao har 150 000. Haiti har aldrig spelat VM. Det utökade formatet med 48 lag öppnar dörrar som tidigare var stängda, och för dessa nationer är bara kvalificeringen en historisk prestation. Men det betyder inte att deras närvaro är meningslös – tvärtom. De matcher som involverar debutanter och små nationer skapar de mest genuina emotionella ögonblicken i varje VM.
Japan hör tekniskt sett inte till underdogs – deras trupp är full av spelare i Europas toppligor, och de har nått slutspelet i fyra av de senaste fem mästerskapen. Men i ett VM-sammanhang med europeiska och sydamerikanska storlag prissätts de fortfarande som outsiders, och det är en felbedömning. Kaoru Mitoma (Brighton), Takefusa Kubo (Real Sociedad), Wataru Endo (Liverpool) och Takehiro Tomiyasu (Arsenal) ger en trupp som matchar de flesta europeiska mellanlag. Japans kollektiva pressspel, inspirerat av europeisk klubbfotboll, har gjort dem till ett av de svåraste lagen att möta i gruppspelet. I Grupp F väntar Nederländerna, Tunisien och Sverige – Japan har kvaliteten att nå slutspelet och potentialen att gå längre. Betyg: 6 av 10.
Mexiko som värdnation befinner sig i en intressant position. De har hemmaplan på tre arenor – inklusive Estadio Azteca för öppningsmatchen – och en fotbollskultur som genomsyrar hela samhället. Mexikansk fotboll har dock stagnerat på den internationella scenen: fem raka VM-turneringar med utgång i åttondelsfinalerna. Grupp A med Sydkorea, Sydafrika och Tjeckien borde vara hanterbar, men Mexikos oförmåga att ta sig förbi den runda av 16 har blivit ett psykologiskt hinder. Betyg: 5 av 10.
Kanada gör sitt andra VM i rad efter Qatar 2022, där de åkte ut utan en enda poäng. Alphonso Davies i Bayern München ger individuell toppklass, och Jonathan David i anfallet har haft sin bästa säsong i Lille. Grupp B med Schweiz, Qatar och Bosnien och Hercegovina ger Kanada realistiska chanser att nå slutspelet – särskilt med hemmaplansfördelen i Toronto och Vancouver. Betyg: 4 av 10.
Sydkorea har en stolt VM-tradition sedan semifinalen 2002, och Son Heung-min – om han fortfarande är aktiv vid 33 – ger laget en stjärna som kan avgöra matcher ensam. Men den sydkoreanska ligan har tappat mark gentemot japansk och saudisk fotboll, och truppdjupet räcker inte för att utmana topplagen. Betyg: 4 av 10.
Egypten med Mohamed Salah är ett helt annat lag än Egypten utan honom. Liverpool-stjärnan har haft ännu en extraordinär säsong, och hans förmåga att skapa målchanser ur ingenting gör Egypten till ett farligt lag i gruppspelet. Grupp G med Belgien, Nya Zeeland och Iran (vars deltagande fortfarande är osäkert) ger Egypten en realistisk väg till slutspelet. Betyg: 5 av 10.
Elfenbenskusten vann Afrikanska mästerskapet 2024 på hemmaplan, och den triumfen har gett en ung trupp självförtroende. Sébastien Haller, Franck Kessié och Nicolas Pépé ger erfaren kvalitet, medan en ny generation med Simon Adingra har klivit fram. Grupp E med Tyskland, Ecuador och Curaçao ger andraplatsen som realistiskt mål. Betyg: 5 av 10.
Ecuador har byggt en solid sydamerikansk kvalificeringsmodell med unga spelare i europeiska ligor – Moisés Caicedo i Chelsea och Piero Hincapié i Bayer Leverkusen är de mest profilerade. Grupp E med Tyskland och Elfenbenskusten kräver att Ecuador presterar på toppnivå, men deras kvalificeringsresultat visar att de kan matcha de bästa i Sydamerika. Betyg: 4 av 10.
Bland de genuina debutanterna och mindre nationerna utmärker sig Haiti, Kap Verde och Curaçao. Haiti gör sitt första VM sedan – tja, aldrig. De kvalificerade sig via CONCACAF och representerar en nation som har överlevt jordbävningar, politisk instabilitet och fattigdom. Deras närvaro i turneringen är en berättelse som transcenderar fotboll. Kap Verde, den lilla ö-nationen utanför Västafrikas kust, och Curaçao, den karibiska ön med en befolkning som skulle rymmas på MetLife Stadium, skriver historia bara genom att delta.
Dessa lags realistiska mål? Att inte förlora varje match med fem mål, att ge sin publik ögonblick att minnas, och kanske – bara kanske – att ta en poäng som ingen förväntar sig. I Qatar 2022 slog Saudiarabien Argentina i öppningsmatchen. I Ryssland 2018 slog Mexiko Tyskland. Varje VM har sin chock, och med 48 lag ökar sannolikheten att en debutant levererar den.
Tunisien förtjänar ett separat omnämnande. De har kvalificerat sig till sex VM-turneringar och har den typ av defensiv disciplin som afrikanska lag ofta saknar i mästerskapssammanhang. I Qatar 2022 slog de Frankrike i gruppspelet – visserligen med ett B-lag mot sig – men segern visade att Tunisien har den mentalitet som krävs för att hantera stora motståndare. I Grupp F med Nederländerna, Japan och Sverige har Tunisien kapaciteten att ta poäng och kämpa om tredjeplatsen. Betyg: 4 av 10.
Skottland gör sitt andra raka VM efter att ha missat turneringen helt mellan 1998 och 2022. Steve Clarke har byggt ett lag som förlitar sig på organisation och laganda snarare än individuell briljans. John McGinn och Scott McTominay ger mittfältet energi, men avsaknaden av en genuin anfallsstjärna begränsar lagets offensiva kapacitet. Grupp C med Brasilien och Marocko är brutal – Skottlands realistiska mål är att ta poäng mot Haiti och hoppas på att det räcker för en tredjeplacering. Betyg: 3 av 10.
Australien, Paraguay, Algeriet och Jordanien kompletterar fältet av lag vars turneringsresa troligen avslutas efter gruppspelet. Men i ett VM med 48 lag, där åtta treor går vidare, har även dessa lag matematiska chanser – och matematiska chanser räcker ibland.
Min power ranking – topp 15
Rankingar är subjektiva. Det finns ingen objektiv formel som tar truppdjup, turneringshistorik, gruppplacering och tränarkvalitet och spottar ut en siffra. Men efter nio år av oddsanalys har jag utvecklat ett system som väger fem faktorer: offensiv kapacitet, defensiv stabilitet, mittfältskontroll, turneringsmentalitet och truppdjup. Varje faktor bedöms på en tioballig skala, och slutbetyget är ett viktat genomsnitt där turneringsmentalitet och truppdjup väger tyngst – eftersom VM-turneringar avgörs av uthållighet lika mycket som talang.
På plats ett sätter jag Frankrike. Betyg: 9 av 10. Truppdjupet är oöverträffat. Offensiven med Mbappé, Dembélé och Thuram har den individuella kvaliteten att avgöra vilken match som helst. Mittfältet med Tchouaméni och Camavinga ger fysik och teknik. Turneringsmentaliteten – final 2022, final 2018, kvartsfinal 2014 – är bevisad. Svagheten är intern dynamik och tränarfrågan, men råmaterialet övervinner de flesta organisatoriska problem.
Spanien tar plats två. Betyg: 9 av 10. Det enda lag i turneringen som kombinerar bollinnehav, press och positionsspel på absolut toppnivå. Yamal, Pedri och Williams ger en offensiv treenighet som ingen kan matcha kollektivt. Rodris skadestatus sänker betyget från en potentiell 10 – utan honom faller plattformen. Med honom är Spanien turneringens starkaste lag.
Brasilien på plats tre. Betyg: 8 av 10. Offensiven med Vinicius Jr, Rodrygo och Endrick hör till turneringens bästa. Problemet är defensiv inkonsekvens och 24 år utan VM-titel – en psykologisk börda som väger tyngre med varje turnering. Truppen har kvaliteten, men saknar den kollektiva identitet som Frankrike och Spanien besitter.
Argentina på plats fyra. Betyg: 8 av 10. Titelförsvarare med Scaloni som förbundskapten och en trupp som har vunnit allt som går att vinna. Messi-frågan – fysik, roll, påverkan – sänker betyget marginellt. Utan Messi-osäkerheten vore Argentina min etta.
England på plats fem. Betyg: 7 av 10. Individuell kvalitet i absolut toppklass. Kollektivt? Obevisat i avgörande ögonblick. Jag sätter dem här baserat på potential snarare än historik.
Tyskland på plats sex. Betyg: 7 av 10. Nagelsmanns taktiska revolution har gett laget en identitet som matchar de bästa. Wirtz och Musiala är turneringens mest kreativa duo. Hanterbar grupp. Historisk förmåga att växa under turneringar.
Portugal på plats sju. Betyg: 7 av 10. Spelarmaterialet är exceptionellt – Leão, Bernardo Silva, Bruno Fernandes, Jota – men generationsskiftet skapar osäkerhet. Om Ronaldo-frågan hanteras klokt har Portugal kvartsfinalkapacitet. Om inte kan det bli en tidig utgång.
Marocko på plats åtta. Betyg: 7 av 10. Semifinalister i Qatar med en defensiv organisation som fortfarande är intakt. Regraguis filosofi – disciplin, motanfall, kollektivt engagemang – lämpar sig perfekt för turneringsfotboll. Grupp C med Brasilien ger dem chansen att bevisa sig igen.
Nederländerna på plats nio. Betyg: 6 av 10. Stark trupp med van Dijk, de Jong och Gakpo. Men Oranje har en tradition av att underprestera i de allra största matcherna – VM-finalerna 1974, 1978 och 2010 som alla förlorades talar sitt tydliga språk.
Colombia på plats tio. Betyg: 6 av 10. Copa América-finalister 2024 med en trupp i toppform. Luis Díaz bästa säsong, James Rodríguez erfarenhet, stark defensiv. Grupp K ger en realistisk väg framåt.
Uruguay på plats elva. Betyg: 6 av 10. Alltid farliga i VM. Núñez, Valverde och Araújo ger en ryggrad som bär. Sydamerikansk tuffhet i kombination med europeisk taktik.
Belgien på plats tolv. Betyg: 5 av 10. Den gyllene generationen faser ut. De Bruyne, Courtois och Lukaku är alla på fel sida av trettio. Kvaliteten finns fortfarande, men den explosiva potentialen har avtagit.
Senegal på plats tretton. Betyg: 5 av 10. Afrikas starkaste lag med spelare i Europas toppligor. Kollektiv styrka snarare än individuell briljans. Grupp I med Frankrike och Norge är tuff, men Senegal har turneringsmentaliteten att hantera det.
Japan på plats fjorton. Betyg: 6 av 10. Asiens bästa lag med den mest imponerande utvecklingskurvan av alla deltagare. Spelare i Premier League, La Liga och Bundesliga ger europeisk matchhärdning. Kollektivt pressspel som skapar problem för alla.
Schweiz på plats femton. Betyg: 5 av 10. Taktiskt disciplinerat, organiserat, aldrig lätt att besegra. Yakins system fungerar oavsett motstånd, och Granit Xhaka ger mittfältet auktoritet. Sällan spektakulära, alltid kompetenta.
48 lag – en personlig reflektion
Jag har granskat varje lag i turneringen, från Frankrike och Brasilien till Kap Verde och Curaçao. Och det som slår mig – varje gång jag gör det här inför ett nytt VM – är hur lite den rena talangöversikten berättar om vad som faktiskt kommer att hända. Qatar 2022 bevisade det. Marocko hade ingen i sin trupp som startade för Real Madrid eller Barcelona. Argentina förlitade sig på en 35-årig Messi som knappt kunde springa. Kroatiens mittfält hade en medelålder över 30. Alla tre nådde semifinalen.
VM i fotboll 2026 med 48 lag ger fler möjligheter till den typen av berättelser. Fler outsiders, fler debutanter, fler nationer med allt att vinna och inget att förlora. Favoriterna har fortfarande oddsen på sin sida – och med rätta – men turneringen tillhör inte bara dem. Den tillhör varje lag som tagit sig dit, oavsett hur oddsen ser ut.
Min fullständiga guide till VM 2026 täcker format, grupper, arenor och nyckeldata. Min oddsanalys ger detaljerade bedömningar av var värdet finns. Och Argentinas sida fördjupar frågan om Messis sista VM. Det finns 104 matcher att bevaka. Förberedelserna börjar med att förstå vilka som spelar dem.