Loading...
Tretton dagar efter att den sista gruppspelsomgången avslutats kommer 48 lag ha spelat 104 matcher fördelade på 16 arenor i tre länder. VM i fotboll 2026 är inte bara större än något tidigare mästerskap – det är en helt ny typ av turnering. Formatet har skrivits om. Geografin sträcker sig från Vancouver i norr till Guadalajara i söder, över tre tidszoner och tusentals kilometer. Och mitt i allt detta står frågan som alltid dominerar: vem lyfter pokalen den 19 juli på MetLife Stadium utanför New York?
Jag har bevakat VM-turneringar i nio år, och varje gång tror jag att jag vet vad som väntar. Varje gång har jag fel på minst en stor punkt. Det är det som gör mästerskapet oförutsägbart – och det är därför jag skriver den här guiden. Inte som en torr uppslagsbok, utan som min genomgång av allt som faktiskt spelar roll inför VM 2026: det nya formatet med tolv grupper, värdländerna och deras arenor, nyckeldatum som avgör planeringen, och favoriterna som jag bedömer har realistiska chanser att vinna hela turneringen.
Sverige? Blågult kvalificerade sig den 31 mars efter en dramatisk 3-2-seger mot Polen i Solna – Viktor Gyökeres avgjorde i den 88:e minuten. Nu väntar Grupp F med Nederländerna, Japan och Tunisien. Det är en berättelse jag återkommer till – men den här guiden handlar om helheten. Om VM i fotboll 2026 som fenomen, som turnering, och som den största idrottshändelsen världen kommer att se i år.
48 lag och 104 matcher – ett VM utan motstycke
FIFA fattade beslutet 2017. Från och med 2026 skulle VM utökas från 32 till 48 deltagande lag. Reaktionerna var blandade – kritikerna varnade för urvattning, förespråkarna talade om inkludering. Nio år senare står vi här, och oavsett vad man tycker om beslutet i sig är konsekvenserna enorma för hur turneringen ser ut, hur oddsen sätts och hur lag som Sverige överhuvudtaget kan drömma om en plats.
Strukturen är enkel nog att förstå, men detaljerna förändrar dynamiken fullständigt. Tolv grupper med fyra lag i varje grupp. De två bästa i varje grupp går vidare direkt till slutspelet, tillsammans med de åtta bästa treorna. Det betyder att 32 av 48 lag tar sig vidare från gruppspelet – en avsevärt högre andel än tidigare. I det gamla formatet med 32 lag och åtta grupper gick hälften vidare. Nu överlever två tredjedelar.
Vad innebär det i praktiken? Att det krävs en genuint dålig insats för att åka ut redan i gruppspelet. Ett lag som förlorar sin första match men vinner eller spelar oavgjort i de två återstående har goda chanser att gå vidare som bäst trea. Det förändrar riskkalkylen för spelarna på planen – och det förändrar hur jag tänker kring odds på gruppsegrare respektive avancemang.
Slutspelet inleds med en omgång med 32 lag, följt av sextondelsfinaler, kvartsfinaler, semifinaler och final. Totalt blir det 104 matcher under 39 speldagar, från den 11 juni till den 19 juli. Jämför det med Qatar 2022, som hade 64 matcher under 29 dagar. Volymökningen är massiv – och den påverkar allt från spelarnas fysiska belastning till TV-rättigheternas värde.
En detalj som ofta förbises är vad det utökade formatet gör med matchintensiteten i gruppspelet. Med bara tre gruppspelsmatcher per lag – samma antal som tidigare – blir varje match avgörande trots det generösa avancemangssystemet. En förlust i premiären sätter omedelbar press, och ett lag som förlorar sina två första matcher är i princip eliminerat även om åtta treor går vidare. Matematiken är oförsonlig: tre poäng från tre matcher räcker sannolikt, men noll poäng efter två omgångar gör det nästan omöjligt att ta sig in bland de bästa treorna.
Det här är något jag vill att alla som satsar på VM 2026 förstår. Formatet ser generöst ut på pappret, men i praktiken skapas en tröskel redan efter matchdag två. De lag som startar med seger i premiären har en enorm fördel – statistiskt sett har 78 procent av alla lag som vunnit sin första gruppmatch i de senaste fyra VM-turneringarna gått vidare. Den siffran lär stiga ytterligare med det nya systemet.
Frågan om urvattning har jag hört hundra gånger. Mitt svar: ja, kvaliteten i varje enskild gruppmatch kan bli ojämnare. Lag som Curaçao, Kap Verde och Haiti hade inte deltagit i ett 32-lagsformat. Men slutspelet – från 32-delsfinalen och framåt – kommer att leverera exakt samma nivå av dramatik som alltid. Möjligen mer, eftersom fler seriösa utmanare finns kvar längre i turneringen. Att Brasilien, Argentina och Frankrike alla befinner sig på samma sida av lottningen är det sortens sak som skapar episka kvartsfinaler.
Formatet påverkar också vilotider och resor. Med matcher i tre olika länder – USA, Mexiko och Kanada – och tidsskillnader inom turneringen, blir logistiken en faktor. Lag som spelar sin första match i Vancouver och sin tredje i Miami har en kontinent att korsa. Historiskt har värdnationer haft fördelen av att spela på hemmaplan med korta resor. Nu delas den fördelen mellan tre länder, och inget av dem får hela kakan.
Mitt övergripande omdöme om det nya formatet? Det gynnar bredd framför djup i gruppspelet, men slutspelet blir om något mer krävande än tidigare. Fler matcher, fler resor, fler vilodagar att hantera. Lagen som vinner VM 2026 behöver vara djupa i truppen – inte bara i startelvorna utan i de 26 spelare som FIFA tillåter i turneringstruppen. Det är en turnering som belönar uthållighet lika mycket som talang.
Grupperna – min genomgång av alla tolv
Tolv grupper. Fyrtioåtta lag. Det är dubbelt så många öden att bevaka jämfört med ett vanligt VM, och jag tänker inte låtsas att varje grupp är lika intressant. Vissa är förutsägbara till den grad att oddsen knappt rör sig. Andra är så jämna att spelbolagen prissätter dem nästan identiskt. Här är min genomgång – grupp för grupp – med fokus på de som faktiskt kan skapa rubriker och de som erbjuder oddsvärde.
Grupp A öppnar turneringen med Mexiko som värdnation på Estadio Azteca. Sydkorea, Sydafrika och Tjeckien kompletterar. Mexiko har hemmaplansfördelen och en publik som gör Azteca till en av världens mest intensiva arenor. Sydkorea är ett lag jag alltid respekterar i stora turneringar – de har en förmåga att leverera när det gäller som skapar problem för europeiska lag. Min bedömning: Mexiko går vidare som etta, Sydkorea eller Tjeckien tar andraplatsen. Svårighetsgrad: 5 av 10.
Grupp B skickar Kanada, Schweiz, Qatar och Bosnien och Hercegovina till spel i Nordamerika. Bosnien slog ut Italien i en dramatisk straffläggning i playoff-finalen – Azzurri missade sitt tredje raka VM. Schweiz är den typ av lag som aldrig förlorar matcher de borde vinna, vilket gör dem till en pålitlig gruppetta. Kanada som värdnation saknar VM-erfarenhet men har Alphonso Davies och hemmaplanens energi. Qatar, å andra sidan, visade i 2022 att värdstatus inte automatiskt ger resultat på planen. Svårighetsgrad: 5 av 10.
Grupp C hör till de mest spännande. Brasilien möter Marocko – semifinalister från Qatar-VM – tillsammans med Skottland och Haiti. Marocko är inte längre ett lag man kan avfärda som exotiskt inslag. Deras defensiva organisation under Walid Regragui har gjort dem till ett av världens svåraste lag att besegra, och de bevisade i Qatar att de kan slå europeiska topplag konsekvent. Brasilien har kvaliteten att vinna gruppen, men en förlust mot Marocko är inte otänkbar. Skottland kommer att kämpa om tredjeplatsen. Haiti gör sitt första VM – en historisk bedrift, men realistiskt sett den klara underdog. Svårighetsgrad: 7 av 10.
Grupp D ger USA hemmaplan mot Paraguay, Australien och Turkiet. Värdnationen borde hantera den här gruppen utan dramatik. Paraguay har sett bättre dagar, Australien är organiserade men saknar individuell klass på toppnivå. Turkiet, som slog Kosovo 1-0 i playoff-finalen, har potential för överraskningar – turkisk fotboll har aldrig varit förutsägbar. Svårighetsgrad: 5 av 10.
Grupp E sätter Tyskland mot Elfenbenskusten, Ecuador och Curaçao. Tyskland efter hemma-EM 2024, där de visade klara framsteg under Julian Nagelsmann, borde dominera den här gruppen. Elfenbenskusten vann Afrikanska mästerskapet 2024 och har en ung, hungrig trupp. Ecuador har kvaliteten att ta tredjeplatsen som räcker för avancemang. Curaçao, med sina 160 000 invånare, skriver historia bara genom att vara här. Svårighetsgrad: 5 av 10.
Grupp F är den jag bevakar närmast – och inte bara för att Sverige hamnade här efter playoff-segern mot Polen. Nederländerna toppar som favorit, Japan har utvecklats till en av Asiens starkaste fotbollsnationer med spelare i Europas toppligor, och Tunisien bör aldrig underskattas i en VM-turnering. Blågult ställs mot en grupp där varje match är en strid. Nederländerna i Houston den 20 juni blir en av de tuffaste uppgifterna som tänkas kan. Svårighetsgrad: 8 av 10. Mer om denna grupp finns i min analys av Grupp F.
Grupp G innehåller Belgien, Iran, Nya Zeeland och Egypten. Irans deltagande är fortfarande osäkert – landets sportminister har deklarerat att Iran ”under inga omständigheter” kan delta efter den pågående konflikten med USA, men FIFA:s ordförande Infantino insisterar på att Iran kommer att spela. FIFA övervakar situationen och ett beslut kan komma vid FIFA-kongressen i Vancouver den 30 april. Belgien är favorit oavsett, men den gyllene generationens tid rinner ut. De Bruyne, Courtois och Lukaku är alla över 30. Egypten utan Mohamed Salah vore ett annat lag; med honom är de farliga. Svårighetsgrad: 5 av 10.
Grupp H skickar Spanien – regerande Europamästare – mot Uruguay, Saudiarabien och Kap Verde. Spanien med Lamine Yamal, Pedri och Rodri (om han är skadefri) ser ut som det mest kompletta laget i turneringen. Uruguay har alltid presterat i VM och bör ta andraplatsen. Saudiarabien chockade Argentina i Qatar 2022, så jag avfärdar dem aldrig helt. Svårighetsgrad: 6 av 10.
Grupp I är skandinaviskt relevant. Frankrike möter Senegal, Norge och Irak. Norge med Erling Haaland gör sitt första stora mästerskap på decennier, och mötet med Frankrike är en dröm och en mardröm samtidigt. Kan Haaland göra skillnad mot Frankrikes defensiva maskineri? Jag tvivlar, men Norge borde säkra avancemang som tvåa eller trea. Senegal, med sin djupa trupp och starka laganda, är det lag i den här gruppen som jag tycker flest underskattar. Irak, som kvalificerade sig genom det interkontinentala playoff efter 40 års frånvaro, ger gruppen en extra dimension. Svårighetsgrad: 7 av 10.
Grupp J sätter Argentina – titelförsvarare och Copa América-mästare – mot Österrike, Algeriet och Jordanien. Lionel Messis potentiellt sista VM. Gruppen borde vara en formalitet för La Albiceleste, men Messi vid 38 års ålder kan inte bära laget fysiskt som han gjorde i Qatar. Österrike under Ralf Rangnick har blivit ett seriöst lag med ett intensivt presspel. Algeriet har kvaliteten att överraska. Jordanien, finalister i Asiatiska mästerskapet 2024, är hungriga. Svårighetsgrad: 5 av 10.
Grupp K innehåller Portugal, Colombia, Uzbekistan och DR Kongo. Portugal utan Cristiano Ronaldo – eller med en 41-årig version av honom – är ett lag i omställning. Rafael Leão, Bernardo Silva och Bruno Fernandes bär offensiven. Colombia, med Luis Díaz och James Rodríguez, är det lag som gör den här gruppen jämn. Uzbekistan är en outsider, men asiatisk fotboll fortsätter att växa. DR Kongo, som kvalificerade sig via det interkontinentala playoff efter 52 års frånvaro, kompletterar gruppen. Svårighetsgrad: 6 av 10.
Grupp L avslutar med England, Kroatien, Panama och Ghana. England mot Kroatien är en klassisk VM-rivalitet efter semifinalen 2018. Kroatien har en åldrande trupp men Luka Modrić – om han fortfarande är med – ger dem erfarenhet ingen annan kan matcha. England med Jude Bellingham, Bukayo Saka och Phil Foden har den individuella kvaliteten att vinna hela turneringen, men har en tradition av att underprestera i mästerskap. Ghana och Panama kämpar om tredjeplatsen. Svårighetsgrad: 7 av 10.
Av tolv grupper ser jag tre som genuina dödens grupper: C (Brasilien-Marocko), F (Nederländerna-Japan-Sverige) och I (Frankrike-Senegal-Norge). Det är i dessa grupper som oddsvärde finns – och det är dessa grupper jag kommer att bevaka mest intensivt.
Tre värdländer, sexton arenor
Har det någonsin hänt att en VM-match börjat i ett land och nästa omgångs match för samma lag spelats i ett annat? Inte förrän nu. VM 2026 fördelas över USA med elva arenor, Mexiko med tre och Kanada med två – totalt sexton spelplatser som täcker en geografisk yta större än hela Europa. Det är inte bara en logistisk utmaning, det är ett experiment utan historiskt prejudikat i fotbollens värld.
USA står för lejonparten av turneringen. Elva städer från kust till kust, med MetLife Stadium i East Rutherford – strax utanför New York – som finalens hemvist den 19 juli. SoFi Stadium i Los Angeles, Hard Rock Stadium i Miami, AT&T Stadium i Dallas och NRG Stadium i Houston hör till de mest imponerande anläggningarna. Gemensamt för de amerikanska arenorna är att de ursprungligen byggts för NFL, amerikansk fotboll, med kapaciteter som ofta överstiger 70 000 åskådare. Planerna anpassas för fotboll, men dimensionerna och atmosfären bär fortfarande prägeln av sin ursprungliga design.
Mexiko bidrar med tre arenor, och den viktigaste av dem alla är Estadio Azteca i Mexico City. Det är här turneringens öppningsmatch spelas den 11 juni – Mexiko mot Sydafrika. Azteca har huserat två VM-finaler tidigare, 1970 och 1986, och är en av fotbollens mest ikoniska platser. Höjden – 2 240 meter över havet – gör den till en fysisk utmaning för lag som inte är vana vid tunnare luft. Estadio BBVA i Monterrey och Estadio Akron i Guadalajara kompletterar den mexikanska delen, båda moderna och kapabla arenor.
Kanada gör sin VM-debut som värdland med BMO Field i Toronto och BC Place i Vancouver. Ingen av dessa arenor matchar de amerikanska giganternas kapacitet, men de erbjuder något annat: en fotbollskultur som växer snabbt. Kanada kvalificerade sig till VM 2022 för första gången sedan 1986, och entusiasmen i Toronto och Vancouver under den turneringen visade att marknaden finns. BC Place, med sitt infällbara tak, ger en miljö som påminner mer om europeiska arenor – intimare, tätare på planen.
Tidszonsutmaningen är något jag vill att alla som planerar att följa turneringen förstår. De västligaste arenorna – Seattle och San Francisco – ligger i Pacific Time (UTC-7 sommartid). De östligaste – New York, Philadelphia, Boston – i Eastern Time (UTC-4). Mexiko City ligger i Central Time (UTC-5). Skillnaden mellan en match i Seattle och en i New York är tre timmar – men skillnaden mot svensk tid är den verkliga utmaningen. En kvällsmatch som börjar klockan 19:00 Eastern Time startar klockan 01:00 svensk tid. Matcher i Pacific Time som startar klockan 19:00 lokalt motsvarar 04:00 i Sverige.
Det innebär att en betydande del av VM 2026 kommer att spelas mitt i natten för den svenska publiken. Gruppspelsmatcher tidigt på dagen i Nordamerika – exempelvis klockan 13:00 Eastern – landar runt 19:00 svensk tid, vilket är hanterbart. Men semifinaler och final, som traditionellt spelas på kvällstid, kommer att kräva att svenska tittare antingen håller sig vakna långt efter midnatt eller accepterar att se repriser. Det är en realitet som påverkar inte bara hur turneringen upplevs, utan också hur bettingmarknaden beter sig under matcherna – live-odds på nattliga matcher i Europa tenderar att vara tunnare, med färre aktiva spelare, vilket ibland skapar möjligheter.
Klimatet varierar dramatiskt mellan arenorna. Houston i juni-juli är en av världens mest fuktiga städer, med temperaturer som regelmässigt överstiger 35 grader. Dallas likaså. Miami kombinerar hetta med extrem luftfuktighet. Dessa förhållanden är något jag tar med i mina bedömningar av gruppspelsmatcher – europeiska lag som spelar sina första matcher i Houston eller Dallas har en klimatisk nackdel jämfört med sydamerikanska eller afrikanska lag som är vana vid värme. Seattle och Vancouver, däremot, erbjuder mildare temperaturer som gynnar lag som föredrar högt tempo.
Min övergripande bedömning av värdskapet? USA:s infrastruktur är överlägsen – hotell, transport, träningsanläggningar – men avstånden är en genuint unik utmaning. Lag som hamnar i en grupp med matcher i flera städer behöver hantera resor som liknar det som europeiska lag upplever i Champions League, inte i en turnering. Mexikos bidrag ger turneringen historisk tyngd och atmosfär. Kanada adderar en nordlig dimension som känns fräsch. Sammantaget blir det ett VM som testar lagen på fler sätt än fotbollsmässigt. De som har bäst detaljplanering utanför planen – kost, vila, acklimatisering – har en fördel som inte syns i oddsen på VM 2026.
Nyckeldata och spelschema
Det finns datum som avgör hela turneringens rytm, och sedan finns det datum som avgör din planering som tittare och spelare. Jag vill fokusera på båda, eftersom de inte alltid är desamma.
Den 11 juni 2026 drar allt igång. Mexiko möter Sydafrika på Estadio Azteca i Mexico City – öppningsmatchen i ett VM som sträcker sig 39 dagar framåt. Gruppspelet pågår till den 28 juni, med tre omgångar för varje grupp fördelade över den perioden. Med tolv grupper och fyra lag i varje blir schemat tätt: det spelas matcher varje dag under hela gruppspelet, ofta fyra till sex stycken per dag under de mest intensiva perioderna.
Slutspelet inleds med 32-delsfinalerna den 29 juni och pågår till den 2 juli. Sextondelsfinalerna tar vid den 3-6 juli. Kvartsfinalerna spelas den 9-10 juli. Semifinalerna den 13-14 juli. Matchen om tredje pris den 18 juli. Och finalen den 19 juli på MetLife Stadium – klockan 16:00 Eastern Time, vilket motsvarar 22:00 svensk tid. Det är en av de få gångerna som finalen faktiskt landar på en rimlig tid för europeiska tittare.
Men innan turneringen ens börjar finns det datum som redan har format oddsen. UEFA:s playoff avgjordes den 26-31 mars 2026. Fyra platser i VM-slutrundan avgjordes: Bosnien och Hercegovina (Path A, slog ut Italien i straffar), Sverige (Path B, 3-2 mot Polen), Turkiet (Path C, 1-0 mot Kosovo) och Tjeckien (Path D, slog Danmark i straffar). Utfallet av dessa matcher bestämde sammansättningen i grupperna A, B, D och F, och spelbolagen har redan justerat oddsen för gruppvinnare och avancemang.
De interkontinentala playoff-matcherna avgjordes i Mexiko, med finaler den 31 mars. DR Kongo och Irak säkrade de sista två platserna – DR Kongo slog Jamaica 1-0 efter förlängning, och Irak besegrade Bolivia 2-1. Dessa lag tar plats i grupperna K respektive I.
FIFA:s deadline för trupputtagning brukar ligga fyra till fem veckor före turneringsstart, vilket innebär tidigt maj 2026. Det är den tidpunkt då oddsen på individuella marknader – skyttekung, bästa unga spelare, turneringens MVP – börjar stabiliseras, eftersom spelbolagen då vet exakt vilka spelare som är tillgängliga. Skador som uppstår under den sista säsongsperioden i europeisk klubbfotboll (april-maj) har historiskt haft stor inverkan på VM-odds. Alexander Isaks fraktur, som håller honom utanför det svenska playoff-laget, är ett färskt exempel på hur en enskild skada förändrar hela ekvationen för ett landslag.
Ur ett spelperspektiv delar jag in turneringen i fyra faser med olika oddsdynamik. Fas ett är perioden fram till trupputtagen – här handlar det om att identifiera värde innan marknaden anpassar sig till skadenyheter och formkurvor. Fas två är gruppspelet, där live-odds och matchodds dominerar. Fas tre är slutspelets tidiga omgångar, där överraskningar fortfarande är vanliga och oddsen på kvartsfinalister och semifinalister erbjuder högst volatilitet. Fas fyra är semifinaler och final, där marknaden är som effektivast och värde är svårast att hitta.
Nyckeldatum att notera för svenska tittare: Sveriges gruppspelsmatcher spelas den 14 juni (Monterrey), 20 juni (Houston) och 25 juni (Dallas). Alla tre städer ligger i Central Time, vilket ger en timmes fördel jämfört med Eastern Time-matcher. Sannolika avsparkstider landar runt 19:00-01:00 svensk tid beroende på matchens placering i dagens schema.
Favoriterna – vem vinner VM 2026?
Jag satte mig ner med oddstabellerna i januari och tänkte att bilden var klar. Brasilien, Argentina, Frankrike – samma tre namn som alltid. Sedan tittade jag närmare. Spanien hade sjunkit i odds efter EM-guldet 2024. England hade kortats rejält. Och Argentina, trots att de är titelförsvarare, handlades till längre odds än vad jag förväntat mig. Marknaden berättar en historia som inte alltid stämmer med rubrikerna.
Brasilien prissätts som en av de främsta favoriterna, och det finns goda skäl. Vinicius Jr har etablerat sig som en av världens bästa spelare, Rodrygo ger offensiv bredd, och defensiven med Marquinhos och Militão har stabiliserats under de senaste två åren. Men Brasilien har inte vunnit VM sedan 2002, och i varje turnering sedan dess har de åkt ut mot europeiska lag i slutspelet. Det finns en mental barriär där – en vana att dominera gruppspel men svikta när det verkligen gäller. Min bedömning: 8 av 10 i chans att nå semifinal, men bara 6 av 10 att faktiskt vinna titeln. Truppen är djup, men det saknas en tydlig ledarfigur som förenar laget under press på det sätt som Thiago Silva gjorde i Qatar.
Argentina är titelförsvarare och Copa América-mästare, men den stora frågan heter Lionel Messi. Vid 38 års ålder, efter tre säsonger i MLS med Inter Miami, är hans fysik inte vad den var i Qatar 2022. Messi spelar fortfarande på en nivå som få kan matcha tekniskt, men hans förmåga att spela 90 minuter i hög intensitet har minskat märkbart. Scaloni har byggt ett lag som inte är beroende av Messi på samma sätt – Julián Álvarez, Enzo Fernández och Alexis Mac Allister bär tunga delar av spelet – men Messis närvaro förändrar fortfarande dynamiken i varje match han spelar. Om han är frisk och motiverad höjer det Argentinas tak avsevärt. Om han är halvskadad och spelar på nostalgi kan det bli en belastning. Min bedömning: 7 av 10. Truppkvaliteten är hög, men åldersstrukturen oroar.
Frankrike har det djupaste spelarmaterialet i turneringen. Kylian Mbappé, Ousmane Dembélé, Marcus Thuram i anfall. Aurélien Tchouaméni och Eduardo Camavinga på mitten. William Saliba och Dayot Upamecano i försvaret. Listan kan göras längre – Frankrike har en bänk som de flesta lag bara kan drömma om. Frågan är vem som coachar dem. Didier Deschamps avtal löper ut efter VM, och det har spekulerats om Zinédine Zidane tar över redan innan turneringen. Oavsett tränare är råmaterialet i den franska truppen oöverträffat. Min bedömning: 8 av 10. Det lag i turneringen med högst tak – men också med en historia av interna konflikter som kan explodera vid fel tillfälle.
Spanien vann EM 2024 med en generation som inte ens har nått sin topp. Lamine Yamal var 17 under EM – han är 18 nu och har redan mer mästerskapserfarenhet än de flesta veteraner. Pedri och Gavi kontrollerar mittfältet, Rodri (om han är tillbaka efter sin korsbandsskada) ger stabilitet som ingen annan spelare i världen erbjuder. Spanien spelar den bästa kollektiva fotbollen av alla favoriter – inget lag i turneringen kombinerar bollinnehav, press och positionsspel på samma nivå. Min bedömning: 8 av 10, och jag lutar åt att de kan vara turneringens lag att slå.
England fortsätter att bygga på en generation som inkluderar Jude Bellingham, Bukayo Saka, Phil Foden och Cole Palmer. Problemet har aldrig varit individuell kvalitet – England har haft världsklassspelare i decennier. Problemet är att leverera i avgörande ögonblick. EM-finalen 2024, EM-finalen 2021, VM-semifinalen 2018 – England är alltid nära men aldrig framme. Min bedömning: 7 av 10. De har truppen för att vinna, men jag tror på dem först när jag ser det.
Tyskland under Julian Nagelsmann visade lovande tecken under hemma-EM. Florian Wirtz och Jamal Musiala ger en kreativ offensiv duo som få kan matcha, och laget har hittat en identitet som saknats i flera år. Grupp E ser hanterbar ut, och om Tyskland bygger momentum genom gruppspelet kan de vara farliga i slutspelet. Min bedömning: 6 av 10 – en joker snarare än en storfavorit, men ett lag ingen vill möta i en kvartsfinal.
Bland mörkhestar pekar jag på tre lag. Portugal har spelarmaterial i absolut toppklass, med Rafael Leão, Bernardo Silva och en ny generation som inte längre förlitar sig på Ronaldo. Colombia med Luis Díaz och James Rodríguez har den sydamerikanska identiteten av att alltid vara farliga i VM. Och Marocko – semifinalister i Qatar – har bevisat att deras framgång inte var en engångsföreteelse. Min detaljerade genomgång av favoriternas odds ger en fullständig ranking av alla tio lag jag bedömer ha realistiska chanser.
Sammanfattningsvis: jag ser Spanien och Frankrike som de två starkaste kandidaterna, med Brasilien och Argentina strax bakom. England och Tyskland har potentialen men inte historiken. Mörkhestar finns – och de kommer att leverera minst en stor överraskning. Det gör de alltid.
Mitt slutgiltiga omdöme
VM i fotboll 2026 är den mest ambitiösa idrottsturneringen som organiserats. Inte för att fotbollen nödvändigtvis blir bättre – den har aldrig berott på antalet lag – utan för att skalan förändrar allt annat. Logistiken, klimatet, tidszonerna, resorna. Lagen som anpassar sig bäst till dessa faktorer har en fördel som inte syns i trupplistan.
Under mina nio år av VM-bevakning har jag lärt mig en sak: varje turnering har en berättelse som ingen förutspådde. I Qatar var det Marocko. I Ryssland var det Kroatiens väg till final. I Brasilien 2014 var det värdnationens demontage i semifinalen. VM 2026 kommer att producera sin egen oväntade berättelse, och det är det som gör turneringen värd att följa – och värd att analysera på djupet.
Min fullständiga gruppanalys går igenom varje grupp med oddsbedömning och prognos. Min genomgång av alla 48 deltagande lag ger betyg och styrkeprofiler. Mina prognoser samlar alla förutsägelser på ett ställe – vinnare, semifinalister och mörkhestar. VM 2026 börjar den 11 juni. Förberedelserna börjar nu.