Loading...
I VM 2022 gjorde Japan det som ingen trodde var möjligt: de slog både Tyskland och Spanien i gruppspelet. Inte med tur, inte med defensiv cynism, utan med en taktisk briljans som fick hela fotbollsvärlden att omvärdera asiatisk fotboll. Hajime Moriyasus lag visade att de kunde matcha Europas absoluta bästa i intensitet, taktisk disciplin och teknisk kvalitet – och att de kunde göra det konsekvent över flera matcher snarare än i ett isolerat mirakelresultat. VM 2026 är chansen att bevisa att det inte var en tillfällighet.
För svenska fans har Japan en särskild relevans. Sverige kvalificerade sig till VM genom playoff och hamnar i Grupp F med just Japan, Nederländerna och Tunisien. Matchen Sverige–Japan i Dallas den 25 juni kan bli avgörande för båda lagens turneringsöde, och det gör den här analysen personlig. Jag har följt japansk fotboll närmare under de senaste två åren, och det jag ser imponerar – men det oroar mig också, med svenska glasögon.
Japans utveckling – från underdog till maktfaktor
Japansk fotboll har genomgått en systematisk revolution under de senaste tjugo åren. JFA:s – det japanska fotbollsförbundets – långsiktiga strategi att skicka unga spelare till europeiska ligor har gett resultat som ingen förutsåg. Under 2025/26-säsongen har Japan fler spelare i Europas fem stora ligor än någon annan asiatisk nation, och kvaliteten på dessa spelare har nått en nivå som gör Japan till en genuint global fotbollsmakt.
Takefusa Kubo i Real Sociedad har utvecklats till en av La Ligas mest kreativa spelare – hans dribblingsskicklighet och spelförståelse gör honom till en konstant hotbild på högerkanten. Kaoru Mitoma i Brighton har visat att hans VM 2022-form inte var en tillfällighet – hans tempo, hans löpdjup och hans avslutskvalitet gör honom till en av Premier Leagues mest fruktade ytterforwards. Junya Ito, Takehiro Tomiyasu och Wataru Endo ger ytterligare europeisk ligaerfarenhet i nyckelpositioner, och den samlade kvaliteten i truppen är den högsta i japansk fotbollshistoria.
Moriyasus taktiska system bygger på intensitet. Japan pressar högre och mer aggressivt än de flesta europeiska lag – de vinner bollen i motståndarens planhalva oftare per match än något annat asiatiskt lag – och deras omställningar från försvar till anfall är blixtsnabba. Det var den taktiken som fällde Tyskland och Spanien i Qatar: Moriyasu lät motståndaren kontrollera bollen i ofarliga zoner och slog sedan till med kirurgisk precision när utrymme uppstod. Det kräver enorm fysisk kapacitet och mental disciplin, och Japans spelare har båda i överflöd.
Det som oroar mig – och som borde oroa alla lag i Grupp F – är Japans förmåga att anpassa sin taktik efter motståndare. Mot Tyskland spelade de defensivt i första halvlek och aggressivt i andra. Mot Spanien gjorde de tvärtom. Den flexibiliteten visar en taktisk mognad som sällan ses i asiatisk fotboll, och Moriyasu förtjänar enormt erkännande för det. Hans lag är inte beroende av en enda spelare eller ett enda system – de kan spela på flera sätt och leverera resultat i alla versioner.
Japans svaghet ligger i fysiken mot de allra starkaste motståndarna. I knockoutmatcher – där intensiteten ökar och varje duell blir avgörande – har Japan historiskt haft svårt att hålla emot mot fysiskt överlägsna lag. De har förlorat fyra av fyra VM-åttondelsfinaler, alltid mot europeiska eller sydamerikanska lag som utnyttjat sin fysiska fördel i slutskedena av matcher. Det mönstret – stark i gruppspelet, svag i knockoutfasen – är Japans eviga utmaning, och VM 2026 blir det ultimata testet av om de kan bryta det.
Försvaret har förbättrats markant under Moriyasu. Takehiro Tomiyasu från Arsenal ger defensiv soliditet och erfarenhet från den mest krävande ligan i världen, och Ko Itakura har etablerat sig som en pålitlig centralförsvarare i Bundesliga. Målvakten Shūichi Gonda har ersatts av en yngre generation, och den konkurrensen har skärpt positionen. Det som gör Japans försvar effektivt är inte individuell kvalitet – det är den kollektiva disciplinen. Hela laget försvarar som en enhet, och den organisationen gör dem svåra att bryta ner även för lag med betydligt starkare individuella spelare.
Mittfältet är Japans kärna. Wataru Endo från Liverpool ger den defensiva stabiliteten – hans tacklingsstyrka, positionering och spelförståelse gör honom till en av Premier Leagues mest underskattade mittfältare. Takefusa Kubo och Kaoru Mitoma ger den offensiva kreativiteten på kanterna, och Daichi Kamada bidrar med mål och assist från en friare roll. Det är ett mittfält som kombinerar europeisk ligaerfarenhet med japansk taktisk disciplin, och det är i den kombinationen som Japans styrka ligger.
Grupp F – Nederländerna, Tunisien och Sverige
Japan placeras i Grupp F som gruppens tvåa i seedningen – bakom Nederländerna men före Tunisien och Sverige. Det är en grupp som Japan bör hantera, men den saknar svaga motståndare. Varje match kräver full koncentration och full insats, och det är den typ av gruppdynamik som kan gynna ett japanskt lag som lever på intensitet.
Matchen mot Nederländerna blir gruppens tuffaste test. Oranje har den individuella kvaliteten och den fysiska styrkan att dominera matcher, men Japans pressing kan neutralisera Nederländernas bollinnehav – precis som de gjorde mot Spanien i VM 2022. Om Japan lyckas hålla Nederländerna under 55 procent bollinnehav och slå till på omställningar har de en reell chans att ta poäng. Oddsen på Japan att slå Nederländerna i gruppspelet kommer att ligga runt 4.00–4.50, och det har svagt värde baserat på Japans visade förmåga att prestera i exakt den typen av matcher.
Tunisien och Sverige representerar matcher som Japan bör vinna – eller åtminstone ta poäng i. Tunisiens defensiva kompakthet kan orsaka problem, men Japans pressing och rörlighet i anfallsspelet bör skapa tillräckligt med chanser. Matchen mot Sverige i Dallas den 25 juni blir en match mellan två lag med liknande styrkor – taktisk disciplin och snabba omställningar – men med olika individuell kvalitet. Japan har bredden. Sverige har Viktor Gyökeres, vars hattrick i playoff visade att han kan avgöra mot vilket motstånd som helst. Det blir en fascinerande match.
Min prognos: Japan slutar tvåa i Grupp F med sex–sju poäng – seger mot Tunisien och Sverige, poäng mot Nederländerna. De avancerar till sextondelsfinalen, och det är där deras turnering troligen avslutas – mot ett topplag som exploaterar deras fysiska begränsningar i en knockoutmatch.
Oddsen – min värdering
Japan ligger runt 40.00–50.00 att vinna VM 2026, och det är korrekt – de är inte titelkandidater. Men deras odds att avancera från gruppen, runt 1.70–1.90, har genuint värde. Jag bedömer Japans sannolikhet att ta sig ur Grupp F till runt 60–65 procent, och odds runt 1.80 ger en marginell positiv förväntning. Japan är det lag i turneringen som konsekvent underprisats av marknaden – i VM 2022 gav oddsen dem runt 15 procent chans att slå Tyskland, och de vann. Marknaden underskattar systematiskt japansk fotboll, och det mönstret lär fortsätta in i 2026.
Mer intressanta marknader: Japan att slå Nederländerna runt 4.00 har det värde jag nämnde ovan – Japans visade förmåga att prestera i exakt den typen av matcher gör oddsen attraktiva. Japan att hålla nollan i minst en gruppmatch runt 2.00 speglar deras defensiva kapacitet, och det är en marknad som sällan attraherar fritidsspelare, vilket håller oddsen högre än de borde vara. Japans toppskyttar – Kubo eller Mitoma – har odds runt 6.00 att vara gruppens bäste målgörare, och det reflekterar rimligt deras offensiva hot givet att de sannolikt spelar alla tre gruppmatcherna.
Sverige spelar i samma grupp, och oddsen på matchen Sverige–Japan i Dallas erbjuder intressanta möjligheter. Det är en match där båda lagen har liknande kvalitetsprofiler – taktisk disciplin, snabba omställningar, begränsat bänkdjup – och oddsen bör ligga nära jämna. Den typ av matcher erbjuder ofta de bästa odds-värdena i ett VM, eftersom marknaden har svårt att prissätta möten mellan lag som sällan möts.
Japan får 5 av 10 i min bedömning – ett lag som överträffar sin ranking i turneringssammanhang och som kan orsaka problem för alla lag i sin grupp. De är inte titelkandidater, men de är turneringens mest sannolika chocklag i gruppspelet. I VM 2022 bevisade de att de kan slå de bästa. I VM 2026 måste de bevisa att de kan göra det konsekvent – och ta det sista steget förbi åttondelsfinal. Om de lyckas med det skriver de om asiatisk fotbollshistoria. Och givet vad jag sett från Moriyasus lag under de senaste två åren vore jag inte förvånad om de gör det.