Loading...
Fem titlar. Det är siffran som alltid hänger över Brasilien som en krona och en börda samtidigt. Senast Selecao lyfte pokalen var 2002 – tjugofyra år sedan – och varje VM sedan dess har slutat i besvikelse. VM 2022 i Qatar var kanske den mest smärtsamma: ett lag fullt av offensiv talang som åkte ut mot Kroatien på straffar i kvartsfinalen, med en gråtande Neymar på planen. Nu, inför VM 2026, är frågan inte om Brasilien har spelarna. Det har de alltid. Frågan är om de har laget.
Jag har analyserat brasiliansk landslagsfotboll under nio VM-cykler som oddsanalytiker, och mönstret är tydligt: Brasilien levererar alltid individuell briljans men sviker regelbundet i den taktiska disciplinen. Oddsen placerar dem bland de tre–fyra största favoriterna, och spelbolagen har historiskt sett haft rätt i att Brasilien tillhör toppen – men fel i att de vinner. Sedan 2006 har Brasilien inte tagit sig förbi kvartsfinal i ett enda VM, trots att de konsekvent haft bland turneringens mest talangfulla trupper.
Inför VM 2026 går Brasilien in med en ny generation spelare, en omstridd tränare och en grupp som på pappret borde vara enkel men som rymmer en potentiell fälla. Det här är min genomgång av Selecaos läge – kvalet, spelarna, gruppen och oddsen. Jag gör den med respekt för Brasiliens historia men utan den romantik som ofta färgar analyser av det gula landslaget. Siffror, form och taktik – inte nostalgi – avgör min bedömning.
Kvalet och formen – Brasilien just nu
Det sydamerikanska VM-kvalet är det brutalaste i världen. Tio lag spelar alla mot alla i arton omgångar, och bara de sex bästa kvalificerar sig direkt – sjuan får en chans via interkontinentalt playoff. Brasilien hade en historiskt dålig start under Fernando Diniz, med förluster mot Uruguay, Colombia och Argentina under andra halvan av 2023 och första halvan av 2024. Det var inte bara resultaten som oroade – det var sättet. Brasilien såg förvirrade ut taktiskt, med spelare som inte förstod sina roller och ett pressingspel som regelbundet bröts sönder av motståndare med betydligt mindre individuell talang. Det ledde till att CBF sparkade Diniz och tillsatte Dorival Júnior som ny förbundskapten i januari 2024.
Under Dorival har kurvan vänt, om än inte dramatiskt. Brasilien stabiliserade sig och klättrade tillbaka till en direktkvalificeringsplats under hösten 2025, med segrar mot Venezuela, Peru och Chile. Men prestationerna har inte varit övertygande – det har handlat mer om individuella ögonblick från Vinicius Jr och Rodrygo än om ett fungerande kollektivt system. I mars 2026 ligger Brasilien fyra i den sydamerikanska kvaltabellen, bakom Argentina, Uruguay och Colombia. De är kvalificerade, men känslan är inte den av ett lag redo att vinna VM.
Taktiskt har Dorival experimenterat med en 4-2-3-1 som i anfallsfas övergår till en asymmetrisk 4-3-3, med Vinicius som fristående på vänsterkanten och Rodrygo som mer central kreativ spelare. Det är ett system som förlitar sig tungt på ytterbackarnas offensiva bidrag och på att de centrala mittfältarna – Casemiro, Bruno Guimarães eller André – vinner tillräckligt med dueller för att skydda försvarslinjen. Problemet är att systemet har sett sårbart ut mot lag som pressar högt och kontrar snabbt, vilket är exakt den typ av fotboll som Brasiliens gruppmotsåndare Marocko spelar.
Brasiliens form under de senaste tolv landslagsmatcherna visar åtta segrar, en oavgjord och tre förluster. Det är acceptabelt men inte imponerande för ett lag av Brasiliens kaliber. Målskillnaden – 22 gjorda mot 11 insläppta – pekar på en offensiv som fungerar men ett försvar som fortfarande läcker. Jämför det med Argentina under samma period: elva segrar, en oavgjord, noll förluster. Det är gapet som oddsen försöker kvantifiera, och det är ett betydande gap.
Den brasilianska fotbollskulturen präglas av en förväntan att varje generation ska leverera en VM-titel, och pressen på Dorival och spelarna inför 2026 är enorm. Brasiliens fotbollsförbund CBF har investerat i infrastruktur och förberedelser, med ett basläger planerat i Miami som ger tillgång till Brasiliens första gruppmatch i Atlanta och efterföljande matcher utan extrema resor. Logistiken är på plats. Frågan är om fotbollen också är det.
Det som oroar mig mest är Dorivals defensiva organisation. Brasilien har släppt in mål i sju av sina senaste tio kvalmatcher, och mönstret är tydligt: höga ytterbackar lämnar utrymme centralt, och mittbackarna tvingas täcka ytor de inte hinner till. Det är ett strukturellt problem som inte löses av individuella talanger, och det är den typ av sårbarhet som världsklassmotståndare exploaterar obarmhärtigt i knockoutmatcher. Dorival har tid att justera inför juni, men om den defensiva osäkerheten följer med till VM blir Brasiliens resa kort.
Nyckelspelarna – Vinicius, Rodrygo och resten
Vinicius Jr är den spelare som hela Brasiliens VM-dröm vilar på. Real Madrids vänsterytter, som slutade tvåa i Ballon d’Or-omröstningen 2024 bakom Rodri, har haft en stark säsong 2025/26 med 23 mål och 14 assist i La Liga vid tidpunkten jag skriver detta. Hans förmåga att slå motståndare i en-mot-en-situationer, hans acceleration och hans allt säkrare avslut gör honom till en av världens tre bästa spelare. I landslaget har han dock inte alltid nått samma nivå – den kollektiva strukturen kring honom har inte gett honom samma frihet som i Madrid.
Rodrygo, också han från Real Madrid, är den komplementära pjäsen. Där Vinicius är explosiv och direkt är Rodrygo smart och positionellt medveten. Hans förmåga att dyka upp i farliga ytor mellan motståndarens mittfält och försvar gör honom till en konstant hotbild, och hans avslutsprecision med båda fötterna ger Brasilien en mångsidighet i det offensiva spelet som få lag matchar. I Champions League har Rodrygo visat en förmåga att leverera i avgörande ögonblick som få spelare besitter – hans mål i semifinaler och finaler är redan del av Real Madrids historia. Tillsammans med Vinicius bildar Rodrygo ett anfallspar som på sin dag kan sänka vilket försvar som helst.
Bakom dem finns ett mittfält i förändring. Casemiro, länge Brasiliens ankar centralt, är 34 år och hans form i Manchester United har dalat under säsongen. Dorival har alltmer förlitat sig på Bruno Guimarães från Newcastle som den defensiva mittfältsankaret, och den utvecklingen lär fortsätta in i VM. Guimarães kombination av tacklingsstyrka, spelförståelse och framåtpassningar gör honom till en modernare lösning än den åldrande Casemiro. Lucas Paquetá, trots den pågående utredningen om misstänkt vadhållningsfusk som hotar hans karriär, förblir en av Brasiliens viktigaste kreativa spelare om han är tillgänglig.
Försvaret är Brasiliens akilleshäl. Marquinhos från PSG är fortfarande startman centralt, men vid 32 år har han tappat den explosivitet som en gång gjorde honom till en av Europas mest kompletta mittbackar. Éder Militão, efter sin korsbandsskada och återkomst, kämpar med att hitta tillbaka till sin bästa nivå. Ytterbackarna – Danilo och Guilherme Arana – saknar den offensiva kvalitet som Brasiliens system kräver men kompenserar med defensiv disciplin. Det är i försvaret som Brasilien skiljer sig mest från 2002 års guldlag, som hade Roberto Carlos och Cafu som världens bästa ytterbackar.
Målvaktspositionen tillhör Alisson Becker från Liverpool, och han är kanske Brasiliens mest pålitliga spelare. Hans reflexer, fotarbete och förmåga att organisera försvarslinjen framför sig ger Brasilien en trygghet som få andra lag har. Om Brasilien ska vinna VM 2026 behöver Alisson hålla nollan i avgörande matcher – precis som Taffarel gjorde 1994 och Marcos 2002.
Och så finns den eviga frågan: Neymar. Vid 34 år och efter år av skadeproblem är hans roll i det brasilianska landslaget numera symbolisk snarare än central. Hans tid i saudiska Al-Hilal har inte höjt hans fysiska kapacitet, och Dorival har gradvis fasat ut honom från startelvan till förmån för yngre spelare. Om Neymar ens tas ut i VM-truppen – vilket inte alls är säkert – blir hans roll som inhopp och omklädningsrumsmentor, inte som startspelare. Det är ett sentimentalt kapitel som brasilianska fans har svårt att stänga, men Dorival har signalerat att han väljer framtid framför nostalgi.
Bänkstyrkan är ett av Brasiliens trumfkort. Endrick, Barcelonas 19-årige anfallare, ger en helt annan dynamik som avbytare – hans energi och direkta löpningar kan förändra matcher i slutskedena. Raphinha från Barcelona bidrar med bredd och arbetskapacitet, och Martinelli från Arsenal erbjuder ytterligare offensiva alternativ. Få lag i VM 2026 har samma offensiva djup som Brasilien, och i en turnering med 104 matcher och potentiellt sju matcher för ett lag som når finalen blir bredden avgörande.
Grupp C – Marocko, Skottland, Haiti
När lottningen gjordes andades brasilianarna ut. Grupp C med Marocko, Skottland och Haiti såg ut som en av turneringens enklare grupper för en storfavorit. Men jag har lärt mig att aldrig underskatta gruppspelets dynamik i ett VM – och Marocko är långt ifrån ett enkelt motstånd.
Marocko var den stora sensationen i VM 2022, där de slog Belgien, Spanien och Portugal på vägen till en historisk semifinal. Walid Regraguis lag har inte tappat momentum sedan dess – tvärtom. Med Achraf Hakimi, Sofyan Amrabat och Hakim Ziyech har de en ryggrad av spelare i Europas toppligor, och deras defensiva kompakthet är bland de bästa i världen. Marocko spelar med en intensitet och passion som gör dem obekväma för alla motståndare, och deras 0–0 mot Kroatien och 2–0 mot Belgien i VM 2022 visade att de klarar av den högsta nivån utan att blinka. Det som gör Marocko extra farliga inför 2026 är att deras generation spelare nu är i sin bästa ålder – Hakimi är 27, Amrabat 29, och de unga talangerna som bröt igenom i Qatar har nu tre extra års erfarenhet på högsta nivå.
Skottland är ett lag som har utvecklats under Steve Clarkes ledning men som fortfarande saknar den individuella kvalitet som krävs för att gå långt i ett VM. John McGinn, Scott McTominay och Andrew Robertson är solida spelare med erfarenhet från Premier League, men Skottlands EM 2024-insats – utslagning i gruppspelet utan segrar – visar att de har svårt att prestera i stora turneringar. Mot Brasilien och Marocko blir Skottland sannolikt gruppens tredje lag, och deras bästa chans att avancera är som en av de åtta bästa treorna om de lyckas plocka poäng i en av de tuffare matcherna.
Haiti debuterar i VM 2026 och blir turneringens mest romantiska berättelse – men knappast en sportslig hotbild. Haitis kvalificering genom CONCACAF (Confederation of North, Central America and Caribbean Association Football) var en prestation i sig, och deras spelare – de flesta i MLS (Major League Soccer) eller lägre europeiska ligor – kommer att ge allt. Men kvalitetsgapet till de andra tre lagen i gruppen är för stort för att Haiti realistiskt ska kunna plocka poäng. Matchen Brasilien–Haiti blir sannolikt en storseger som stärker Selecaos målskillnad. Det är den typen av match som Dorival behöver – en chans att ge hela truppen speltid, testa alternativa formationer och bygga självförtroende inför de tuffare utmaningarna. Historiskt sett har Brasilien dominerat matcher mot CONCACAF-lag i VM, med en snittmålskillnad på över tre mål per match i sådana möten sedan 1998.
Min prognos för Grupp C: Brasilien vinner gruppen med sju–nio poäng, Marocko tar andra platsen, Skottland kämpar om en tredjeplacering och Haiti åker ut med noll poäng. Men ordningen mellan Brasilien och Marocko är inte given – en tidig match mellan de två kan skifta hela gruppdynamiken. Om Marocko slår Brasilien, vilket absolut är möjligt, ändras hela kalkylen. Det är den matchen jag cirklar in som gruppens nyckelmöte.
Det finns en geografisk faktor värd att nämna. Brasiliens gruppmatcher spelas i Atlanta, Dallas och Philadelphia – tre amerikanska städer med stora brasilianska diasporasamhällen. Det innebär att Selecao sannolikt kommer ha ett starkt publikstöd, inte minst i Atlanta där den brasilianska gemenskapen är bland de största i USA. I ett VM med 48 lag och matcher spridda över en enorm kontinent kan den typen av faktorer spela en verklig roll, och det är en fördel som oddsen sällan prissätter.
Oddsen – motiverade eller överskattade?
Spelbolagen sätter Brasiliens odds att vinna VM 2026 runt 7.00–9.00, vilket gör dem till tredje eller fjärde favorit bakom Argentina, Frankrike och ofta i nivå med England. Det innebär att marknaden ger Brasilien ungefär 11–14 procents sannolikhet att lyfta pokalen. Frågan jag ställer mig: är det rätt?
Historiskt sett har Brasilien en tendens att vara övervärderade i VM-odds. Sedan 2006 har de gått in som topp-tre-favorit i varje turnering och inte nått längre än kvartsfinal i någon av dem. Det finns ett namn på fenomenet – ”Brasilien-premien” – som beskriver den extra sannolikhet som oddsmarknaderna lägger på Selecao baserat på varumärke snarare än aktuell form. Jag tror att den premien fortfarande finns i oddsen inför 2026, om än i mindre grad än tidigare. Spelbolagen har lärt sig av sina misstag, och Brasiliens odds har gradvis blivit mer realistiska för varje turnering. Men det gula lagets dragningskraft på fritidsspelare – de som satsar med hjärtat snarare än med kalkylbladet – håller oddsen lägre än en ren analys motiverar.
Argumentet för Brasiliens odds är enkelt: individuell talang. Vinicius Jr, Rodrygo, Alisson, Guimarães – det är spelare som skulle starta i de flesta VM-lag. Det offensiva taket är bland turneringens högsta, och i enskilda matcher kan Brasiliens anfallsspel slå sönder vilket försvar som helst. Argumentet mot är lika tydligt: defensiv sårbarhet, taktisk inkonsekvens under Dorival, och en mental sårbarhet i knockoutmatcher som manifesterat sig gång efter gång.
Om jag jämför Brasiliens odds med Argentinas – runt 5.00–6.00 – ser jag ett gap som är motiverat. Argentina under Lionel Scaloni har den kollektiva struktur och mentala styrka som Brasilien saknar, och de har dessutom vunnit de senaste två stora turneringarna – Copa América 2024 och VM 2022. Jämfört med Frankrike – runt 6.00–7.00 – är Brasilien ungefär rätt prissatt. Frankrike har djupare trupp men liknande taktiska frågetecken under en tränare som ännu inte hittat den definitiva formationen. Jämfört med England – också runt 7.00–8.00 – anser jag att Brasilien har högre tak men lägre golv. England är mer pålitliga men mindre explosiva. Den som satsar på Brasilien betalar för de magiska ögonblicken – Vinicius dribblar förbi tre man, Rodrygo sätter en halvvolley i krysset – men riskerar att försvaret kollapsar i nästa sekund.
Value-bedömning: jag ser inget direkt värde i Brasiliens outright-odds runt 7.00. För den som vill spela på Brasilien finns det bättre marknader – gruppvinst i Grupp C runt 1.60 är en relativt säker satsning, och Vinicius Jr som turneringens bäste spelare runt 8.00 har genuint värde om Brasilien tar sig till semifinal eller längre. Men att satsa på att Brasilien vinner hela turneringen kräver en tro på att Dorival löser de taktiska problemen och att försvaret håller i de avgörande matcherna – och den tron har jag inte tillräckligt av baserat på det jag sett.
En specifik marknad som fångar min uppmärksamhet är Brasilien att nå semifinal, som finns runt 2.50 hos vissa operatörer. Det ger en implicit sannolikhet på 40 procent, och jag anser att Brasiliens realistiska chans att nå semifinal är högre – runt 45–50 procent. Gruppen borde de klara, sextondelsfinalen likaså, och i en kvartsfinal har de den individuella kvaliteten att slå de flesta motståndare om dagen är rätt. Det är den odds jag skulle peka på som närmast värde för den som söker exponering mot brasilianskt VM-guld utan att betala den fulla premien.
Min bedömning – betyg och prognos
Brasilien får 7 av 10 i min övergripande rankning av VM-lagen. Det är ett högt betyg som reflekterar den individuella talangen, men det är inte det högsta – Argentina och Frankrike hamnar ovanför, och Spanien ligger på samma nivå. Brasilien är ett lag som kan vinna VM 2026, men de är inte favoriter att göra det, och oddsen bör behandlas därefter.
Min prognos: Brasilien tar sig ur Grupp C som etta eller tvåa, beroende på utfallet mot Marocko. De slår troligen ett mellanskiktslag i sextondelsfinalen och når kvartsfinal. Där möter de sannolikt ett europeiskt topplag – möjligen Tyskland eller Spanien beroende på lottningen – och det är där deras turnering avgörs. Om Dorival hittar den defensiva stabiliteten och Vinicius levererar sina stora ögonblick i rätt matcher kan Brasilien nå semifinal. Men att vinna hela turneringen kräver att alla pusselbitar faller på plats, och historien sedan 2002 visar att de sällan gör det för Selecao.
Det finns ett scenario där Brasilien vinner VM 2026, och det ser ut så här: Vinicius Jr har en turnering på Maradona-nivå, Alisson håller nollan i minst tre av sju matcher, och Dorival hittar en defensiv struktur som kompenserar för ytterbackarnas offensiva ambitioner. Det är inte orimligt – det är bara inte sannolikt. Skillnaden mellan Brasilien och Argentina just nu handlar inte om talang utan om identitet. Argentina vet exakt vad de är. Brasilien söker fortfarande.
Den brasilianska drömmen om en sjätte titel lever, men den vilar på osäkrare grund än oddsen antyder. Vinicius Jr har potentialen att bli turneringens stora stjärna – frågan är om laget runt honom ger honom den plattform han behöver. Det är den enda frågan som spelar roll inför VM 2026 för Brasilien, och svaret avgör om Selecao blir mästare eller ännu en vacker besvikelse.
Jag lutar mot besvikelse. Inte katastrof – Brasilien åker inte ut i gruppspelet och de gör ingen skandal. Men en kvartsfinal eller semifinal som slutar med förlust mot ett lag som är mer organiserat och mentalt starkare – det är det mest sannolika utfallet. Och det är precis den Brasilien-berättelsen vi har läst sedan 2006, med olika spelare men samma manus. Talangen räcker till allt utom det sista steget.